Ny blogg
Godafton allihopa, jag har varit borta.
Men nu har jag ny blogg adress: http://mabol.net/blog/
Gå dit!
Men nu har jag ny blogg adress: http://mabol.net/blog/
Gå dit!
Min åsikt om musik
Ja, det här med musik, det är väldigt subjektivt. Må man tro!
Jag har tänkt ganska mycket på musiksmaker, dels på utvecklingen av min egen och dels på andras smaker.
Ibörjan av livet, och i tonåren brukar musiksmaken delas upp huvudsakligen såhär(enligt mig):
Lättsmält popmusik som spelas på t.ex. rix-fm, för att verka ball musik som spelas jättehögt i hörlurar och vanligtvis är metal eller hårdrock, hårt ska det vara iallafall, och sist har inte förstått idéen med musik smaken. Sedan finns det ju andra grupper också, men dessa är nog de största. Själv så tillhörde jag den sistnämda.
Sedan så ska jag saker till och avgöras, endera så håller man fast vid den redan tagna ståndpunkten hela livet, även fast jag tror att för att verka ball(musik med så måga toner per sekund att det omöjligt kan låta fel) gruppen inte har många medlemmar över 25. Även lättsmält musik gruppen bör nog börja kräkas till större del efter något år, så den är nog inte heller särskilt stor över 30.
Eller så sker detta:
1. Man letar rätt på den musiksmak man själv tycker är bra och fördjupar sig på lämpligt sätt.
2. "Degradering" till har inte förstått idéen gruppen.
3. Man söker ursinningslöst, men dock med gott mod.
Det må nämnas att jag inte vill placera den här fasen på något speciellt ställe i livet, den kan nog vara ganska flexibel upp till 25-30 år.
Ja, sedan så lever man med detta resten av livet.
Eller så är man 26 år och lägger in "boten anna" på sin mobiltelefon, som ringsignal, och helt uppenbarligen mår bra med detta.
Andra bloggar om: Musik, Musiksmak, Rix-fm, Metal, Basshunter
Jag har tänkt ganska mycket på musiksmaker, dels på utvecklingen av min egen och dels på andras smaker.
Ibörjan av livet, och i tonåren brukar musiksmaken delas upp huvudsakligen såhär(enligt mig):
Lättsmält popmusik som spelas på t.ex. rix-fm, för att verka ball musik som spelas jättehögt i hörlurar och vanligtvis är metal eller hårdrock, hårt ska det vara iallafall, och sist har inte förstått idéen med musik smaken. Sedan finns det ju andra grupper också, men dessa är nog de största. Själv så tillhörde jag den sistnämda.
Sedan så ska jag saker till och avgöras, endera så håller man fast vid den redan tagna ståndpunkten hela livet, även fast jag tror att för att verka ball(musik med så måga toner per sekund att det omöjligt kan låta fel) gruppen inte har många medlemmar över 25. Även lättsmält musik gruppen bör nog börja kräkas till större del efter något år, så den är nog inte heller särskilt stor över 30.
Eller så sker detta:
1. Man letar rätt på den musiksmak man själv tycker är bra och fördjupar sig på lämpligt sätt.
2. "Degradering" till har inte förstått idéen gruppen.
3. Man söker ursinningslöst, men dock med gott mod.
Det må nämnas att jag inte vill placera den här fasen på något speciellt ställe i livet, den kan nog vara ganska flexibel upp till 25-30 år.
Ja, sedan så lever man med detta resten av livet.
Eller så är man 26 år och lägger in "boten anna" på sin mobiltelefon, som ringsignal, och helt uppenbarligen mår bra med detta.
Andra bloggar om: Musik, Musiksmak, Rix-fm, Metal, Basshunter
Livsfilosofi
Det här med livet, det må inte alltid vara det lättaste, och inte alltid det roligaste. Men tack och lov så finns det några vettiga människor i brist på annat som har funderat lite kring hur man bör välja här i livet.
Dessa är John Stuart Mill, Jeremy Bentham och James Mill. Sedan ett flertal andra som har vidareutvecklat vad de lade grunden för: Utilitarismen.
Utilitarismens grundtanke är helt enkelt att man ska handla utefter vad som är mest gott. Det alternativ som för mest gott med sig är det bästa alternativet. Och som alltid så har denna apriori sats, om man får kalla den det, öppnat upp mer problem än vad den löste. Men det är så det är, man lever inte som man lär, man är inte vad man äter. Tydligen.
Ja iallafall, de problem som uppstår är ju exempelvis att vi inte kan se in i framtiden. Vi kan visserligen dra några logiska slutsatser om följderna, t.ex: Jag lyfter på stenen från bordet, därför kommer stenen inte stå kvar på bordet längre. (Blablabla) Om man väl har gjort detta och kommit fram till ett alternativ uppstår frågan: hur stor hänsyn ska jag ta till mina medmänniskor.
Ajajaj, och hur kommer de påverkas?
Ajajaj, beräkningarna blir bara större och större. Från att gälla oändligheten för en person så gäller det oändligheten för alla (allt?).
Här bör ni läsa mitt tips längre ned i inlägget, som jag avslutat med.
Ja, det är ju så att det inte bara är jag som har tänkt på det, utan även flera som har myntat uttrycket regelutilitarism.
Då ska man resonera såhär: Det val jag gör det skall kunna upphöjas till regel.
Nu fungerar inte mitt stenexempel så bra längre, men jag tycker förklaringen står för sig själv, dessutom ska jag citera ett snyggt exempel jag hittade här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Utilitarism.
"För att åskådligöra skillnaden kan vi tänka oss att tre patienter kommer in till ett sjukhus. Samtliga är döende men två av dem kan räddas om organ tas från den tredje och implanteras i de två. Handlingsutilitaristen skulle säga att vi bör döda den ene så de andra får leva. Regelutilitaristen säger att vi inte ska döda någon (alltså låta samtliga dö) eftersom om vi skulle döda någon av patienterna för att ta dennes organ skulle vi underminera förtroendet för sjukvården."
Mer problem dvs, teorier till problem som ingen kommer tillämpa. Fast det är ju mycket intressant dock.
Då till mitt tips: Gräv ner er ännu mer i filosofi, för hursomhelst så är det nyttigare än att lyssna på dålig musik på rix-fm (som ex.) och titta på dåliga såpa serier.
Andra bloggar om: Filosofi, Utilitarism, rix-fm, livets mening
Dessa är John Stuart Mill, Jeremy Bentham och James Mill. Sedan ett flertal andra som har vidareutvecklat vad de lade grunden för: Utilitarismen.
Utilitarismens grundtanke är helt enkelt att man ska handla utefter vad som är mest gott. Det alternativ som för mest gott med sig är det bästa alternativet. Och som alltid så har denna apriori sats, om man får kalla den det, öppnat upp mer problem än vad den löste. Men det är så det är, man lever inte som man lär, man är inte vad man äter. Tydligen.
Ja iallafall, de problem som uppstår är ju exempelvis att vi inte kan se in i framtiden. Vi kan visserligen dra några logiska slutsatser om följderna, t.ex: Jag lyfter på stenen från bordet, därför kommer stenen inte stå kvar på bordet längre. (Blablabla) Om man väl har gjort detta och kommit fram till ett alternativ uppstår frågan: hur stor hänsyn ska jag ta till mina medmänniskor.
Ajajaj, och hur kommer de påverkas?
Ajajaj, beräkningarna blir bara större och större. Från att gälla oändligheten för en person så gäller det oändligheten för alla (allt?).
Här bör ni läsa mitt tips längre ned i inlägget, som jag avslutat med.
Ja, det är ju så att det inte bara är jag som har tänkt på det, utan även flera som har myntat uttrycket regelutilitarism.
Då ska man resonera såhär: Det val jag gör det skall kunna upphöjas till regel.
Nu fungerar inte mitt stenexempel så bra längre, men jag tycker förklaringen står för sig själv, dessutom ska jag citera ett snyggt exempel jag hittade här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Utilitarism.
"För att åskådligöra skillnaden kan vi tänka oss att tre patienter kommer in till ett sjukhus. Samtliga är döende men två av dem kan räddas om organ tas från den tredje och implanteras i de två. Handlingsutilitaristen skulle säga att vi bör döda den ene så de andra får leva. Regelutilitaristen säger att vi inte ska döda någon (alltså låta samtliga dö) eftersom om vi skulle döda någon av patienterna för att ta dennes organ skulle vi underminera förtroendet för sjukvården."
Mer problem dvs, teorier till problem som ingen kommer tillämpa. Fast det är ju mycket intressant dock.
Då till mitt tips: Gräv ner er ännu mer i filosofi, för hursomhelst så är det nyttigare än att lyssna på dålig musik på rix-fm (som ex.) och titta på dåliga såpa serier.
Andra bloggar om: Filosofi, Utilitarism, rix-fm, livets mening
Jag missade könskriget
Idag såg jag på Evin Rubars reportage Könskriget (del 1), som sändes för mer än ett år sedan.
Sedan försökte jag uppdatera mig så gott jag orkade om alla följder av reportaget.
Och ja, det verkar ha varit en del, men något jag fastnade för speciellt var ett antal artiklar och bloggar som med starka åsikter dementerade könskriget, och ibland började dra upp statistik om hur jävliga män egentligen är.
Det gör mig förvånad (och aningen rädd) att sådant försvar ställdes upp, utan några tvivel. Speciellt efter att jag läst granskningnämndens rapport efter den anmälan som gjordes mot reportaget.1 (Se fotnot).
Där grn:s slutsats blir att reportaget var partiskt gällande den resa det berättas om. Främst pga att inte tillräckligt många medverkande fått uttala sig tid, eller inte alls.
Må så vara.
Grn:s slutsatser (angående sakligheten) fortsätter sedan:
"Nämnden kan inte finna annat än att uppgiften om att Bellas Vänner inte
vågade kontakta polisen i Norge var felaktig. Denna och eventuella andra
brister i saklighet får dock tillskrivas den påtalade partiskheten."1
De problem som tas upp i den slutliga bedömningen rör alltså inte de uttalanden som gjordes av t.ex. ROKS f.d. ordförande Ireen Von Wachenfeldt.
Den mentalitet som tydligt märks hos de som blir intervjuade är skrämmande, samt den jag mött i de bloggar jag läst. Det ger mig en obekväm känsla i magen, samma känsla som jag får när jag tänker på hjärntvättade rörelser utan några referenser till självkritik överhuvudtaget.
Att Evin Rubar gjorde detta reportage bra finns det mycket delade åsikter om, men hursomhelst så har hon kylt av en möjlig föreliggande härdsmälta.
Fotnot:
1: Granskningsnämndens beslut: http://www.grn.se/upload/pdf-filer/sambes/2006/sb220-06.pdf
Sedan försökte jag uppdatera mig så gott jag orkade om alla följder av reportaget.
Och ja, det verkar ha varit en del, men något jag fastnade för speciellt var ett antal artiklar och bloggar som med starka åsikter dementerade könskriget, och ibland började dra upp statistik om hur jävliga män egentligen är.
Det gör mig förvånad (och aningen rädd) att sådant försvar ställdes upp, utan några tvivel. Speciellt efter att jag läst granskningnämndens rapport efter den anmälan som gjordes mot reportaget.1 (Se fotnot).
Där grn:s slutsats blir att reportaget var partiskt gällande den resa det berättas om. Främst pga att inte tillräckligt många medverkande fått uttala sig tid, eller inte alls.
Må så vara.
Grn:s slutsatser (angående sakligheten) fortsätter sedan:
"Nämnden kan inte finna annat än att uppgiften om att Bellas Vänner inte
vågade kontakta polisen i Norge var felaktig. Denna och eventuella andra
brister i saklighet får dock tillskrivas den påtalade partiskheten."1
De problem som tas upp i den slutliga bedömningen rör alltså inte de uttalanden som gjordes av t.ex. ROKS f.d. ordförande Ireen Von Wachenfeldt.
Den mentalitet som tydligt märks hos de som blir intervjuade är skrämmande, samt den jag mött i de bloggar jag läst. Det ger mig en obekväm känsla i magen, samma känsla som jag får när jag tänker på hjärntvättade rörelser utan några referenser till självkritik överhuvudtaget.
Att Evin Rubar gjorde detta reportage bra finns det mycket delade åsikter om, men hursomhelst så har hon kylt av en möjlig föreliggande härdsmälta.
Fotnot:
1: Granskningsnämndens beslut: http://www.grn.se/upload/pdf-filer/sambes/2006/sb220-06.pdf
Linda Rosing
Vad smyger sig i tankarna på denna kvinna egentligen?
Har hon några intentioner politiskt, eller börjar det ta slut på sätt att överleva medialt?
Är hon helt underskattad av mig, med många andra?
Eller är hon som hon verkar?
Hursomhelst så har hon gjort tillräckligt för att få god täckning för en självbiografi.
Inte för att jag kan se in i framtiden, men det kan jag.
När det unika partiet misslyckas så kommer Linda Gynning, nej, Carolina Rosing, nej (!) Linda Rosing att ge ut en bok. Som hon inte skrivit själv.
Andra bloggar om: Linda Rosing, Unika Partiet
Har hon några intentioner politiskt, eller börjar det ta slut på sätt att överleva medialt?
Är hon helt underskattad av mig, med många andra?
Eller är hon som hon verkar?
Hursomhelst så har hon gjort tillräckligt för att få god täckning för en självbiografi.
Inte för att jag kan se in i framtiden, men det kan jag.
När det unika partiet misslyckas så kommer Linda Gynning, nej, Carolina Rosing, nej (!) Linda Rosing att ge ut en bok. Som hon inte skrivit själv.
Andra bloggar om: Linda Rosing, Unika Partiet
Discovery channel
Det finns mycket som är dåligt här i världen, och något som jag tycker är extra dåligt är Discovery channels utvecklingskurva.
Då: Jag kunde spendera all min tid framför tv:n och discovery, se roliga vetenskapliga program om allt och alla.
Nu: Jag vill mörda alla tjocka gubbar som bygger flashiga motorcyklar på tv. Jag vill helt enkelt mörda alla som försöker bygga något slags motorfordon och samtidigt dokumenterar det i tv.
Det är som att vetenskapen tog slut för något år sedan, och discovery beslöt för att bytta inriktning.
Eller så är det så att det ligger något märkligt motiv bakom, som budgetar och tittarsiffror.
Fast motivet tittarsiffror har jag svårt att förstå, men det kanske är så att Discovery har fallit in i popkulturens anda och slutat göra kvalité och satsar på motorfordon istället.
Vad vet jag?
Man skulle kunna lika det vid tv4 och kanal 5.s satsning på roliga ordlekar med poppiga programledare.
Skit, tråkigt, avskyvärt, ointressant och alltihop på en gång.
Då: Jag kunde spendera all min tid framför tv:n och discovery, se roliga vetenskapliga program om allt och alla.
Nu: Jag vill mörda alla tjocka gubbar som bygger flashiga motorcyklar på tv. Jag vill helt enkelt mörda alla som försöker bygga något slags motorfordon och samtidigt dokumenterar det i tv.
Det är som att vetenskapen tog slut för något år sedan, och discovery beslöt för att bytta inriktning.
Eller så är det så att det ligger något märkligt motiv bakom, som budgetar och tittarsiffror.
Fast motivet tittarsiffror har jag svårt att förstå, men det kanske är så att Discovery har fallit in i popkulturens anda och slutat göra kvalité och satsar på motorfordon istället.
Vad vet jag?
Man skulle kunna lika det vid tv4 och kanal 5.s satsning på roliga ordlekar med poppiga programledare.
Skit, tråkigt, avskyvärt, ointressant och alltihop på en gång.
Epigenetik
Nu är jag inte alls särskilt väl insatt i ämnet, men från min tid i Umeå så har jag lyckats bibehålla visst intresse för molekylärbiologin. Och för att fortsätta på banan från igår, angående utveckling och evolution, så har jag funderat en del på ämnet epigenetik.
Epigenetik handlar om förändring av genuttrycket efter det att generna är "satta". Dvs att generna kan påverkas efter att "blandningen" är klar (mitosen?) (bla mha något som kallas metylering ).
Detta är mycket intressant eftersom det sätter den invävda teorin om geners orubblighet på prov, samtidigt som den för ytterliggare parametrar till utvecklingsbiologin p.g.a. de cellminnesfunktioner epigenetik medför.
Den effekt som epigenetiken har är långt ifrån kartlagt. Dels så ger den celler förmågan att kunna anpassa sig mer till sin uppgift, men samtidigt finns det teorier att om fel gener "stängs av" så kan det leda till instabilitet och sedan cancer.
Dvs så blir ämnet ytterst intressant för sjukdomsforskning, och om det även finns en anknytning till kartlagda genetiska sjukdomar, ja då, ja då blir det nog kaos i många huvuden.
Men som jag har förstått det så ligger upptäckten fortfarande i sin vagga, trots att den är nära 2 decennier gammal, men när den blir kartlagd så kommer många läroböcker att få skrivas om.
Jag kanske återkommer om ämnet när jag är lite mer påläst.
Adjö!
Epigenetik handlar om förändring av genuttrycket efter det att generna är "satta". Dvs att generna kan påverkas efter att "blandningen" är klar (mitosen?) (bla mha något som kallas metylering ).
Detta är mycket intressant eftersom det sätter den invävda teorin om geners orubblighet på prov, samtidigt som den för ytterliggare parametrar till utvecklingsbiologin p.g.a. de cellminnesfunktioner epigenetik medför.
Den effekt som epigenetiken har är långt ifrån kartlagt. Dels så ger den celler förmågan att kunna anpassa sig mer till sin uppgift, men samtidigt finns det teorier att om fel gener "stängs av" så kan det leda till instabilitet och sedan cancer.
Dvs så blir ämnet ytterst intressant för sjukdomsforskning, och om det även finns en anknytning till kartlagda genetiska sjukdomar, ja då, ja då blir det nog kaos i många huvuden.
Men som jag har förstått det så ligger upptäckten fortfarande i sin vagga, trots att den är nära 2 decennier gammal, men när den blir kartlagd så kommer många läroböcker att få skrivas om.
Jag kanske återkommer om ämnet när jag är lite mer påläst.
Adjö!
Utvecklingsmisstag
Ja nu blev det såhär. Jag ville också ha en blogg. Ja, då funderade jag: hur löser man det?
Jo! Efter 50 minuters funderande kom jag på det, jag skaffar en!
Människan är ganska underskattad när det gäller sådant där tänkande kom jag fram till senare.
Till saken:
Idag fick jag höra om en speciell företeelse hackspetten har för sig när han "hackar" frön ur kottar.
Först hackar de fram en holk ur exempelvis ett träd där de sedan kan sätta fast kotten, när de sedan ska byta kotte har de inte förstått att de kan ta bort den gamla kotten först, utan vad gör de?
Jo de hämtar den nya kotten, och med en speciell teknik som de utvecklat så får de bort den gamla medan de fortfarande har grepp om den nya, så sker bytet.
Talande exempel.
Jo! Efter 50 minuters funderande kom jag på det, jag skaffar en!
Människan är ganska underskattad när det gäller sådant där tänkande kom jag fram till senare.
Till saken:
Idag fick jag höra om en speciell företeelse hackspetten har för sig när han "hackar" frön ur kottar.
Först hackar de fram en holk ur exempelvis ett träd där de sedan kan sätta fast kotten, när de sedan ska byta kotte har de inte förstått att de kan ta bort den gamla kotten först, utan vad gör de?
Jo de hämtar den nya kotten, och med en speciell teknik som de utvecklat så får de bort den gamla medan de fortfarande har grepp om den nya, så sker bytet.
Talande exempel.
